Emmas nya äventyr! -

LYCKLIGT LOTTAD

Nar jag ar har nere far jag tid att tanka. ja, det gor jag val hemma ocksa. Men det senaste halvaret har jag matt sa forbannat bra. Jag hade mitt jobb, jag hade mina vanner, jag festade och gjorde precis som jag ville. Och framforallt. Jag raknade ner dagarna till denna resan jag befinner mig pa just nu. Jag hade mycket som andra inte har, och jag var nojd och otroligt lycklig over mitt liv. Det ar inte alla som har rad att aka ivag, eller ens kan ta ledigt fran jobb sa man kan aka. Det ar heller inte alla som tar sig i kragen och gor det aven om mojligheterna finns. Det ar inte alla som har en familj som kramar om dem nar allting kanns gratt och trist, eller vanner som garna tar en fika med en och later en dela allt som ligger och gnager inombords. Och da, da skrattade jag mig lycklig over att jag lever och har fatt denna fantastiska mojlighet att leva ett friskt och bra liv. For mitt liv ar javligt bra. Och det ar inte bara mig sjalv jag har det att tacka for, for jag har ju trotsallt skott mitt jobb och tjanat ihop mina pengar till denna resan helt sjalv. Utan mitt egna sjalvfortroende?! kunde jag ju inte bestamt mig for att skita i jag inte kande Emelie sa mycket sen innan. Och utan vetskapen om att ens vanner finns kvar nar jag kommer hem. Tror jag hade varit olidligt. Men framforallt, min familj som verkligen far ta skit fran mig nar jag mar daligt, som peppar mig nar jag langtar hem, som fixar och donar, for att allt ska fungera nar jag inte ar hemma och infor hemresan. Jag ar sa forbannat javla lycklig. Men anda, nagonstans inombords har jag en jobbig kansla. En kansla jag inte vet varfor den finns dar. Aven om jag ar glad och lycklig for denna resan, och aven om jag har kul. Nastintill alltid, sa finns det dom dagarna jag bara vill lagga mig ner och grata. Jag vill egentligen inte ens ga upp ur sangen. Jag vill bara hem och gora vanliga saker. Som att laga sin EGNA mat, att oppna sitt EGNA kylskap. Att lagga sig i sin EGNA sang. Att ga ut och festa till svenskmusik. Och traffa folk som kanner en, utan och innantill och inte hela tiden behover beratta om sig for alla man traffar. Men da maste jag ta mig i kragen och inte slosa bort dagarna har nere. Jag forsoker saga at mig sjalv att jag inte ska grata, det finns varre saker man kan raka ut for. Men inte fan blir kanslan mindre jobbig for det.

Far man lov och kanna sa, aven om man befinner sig i paradiset?
Varfor kan man inte bara vara nojd nagongang?!

2009-03-06 @ 09:41:25 Thailand 2009 Permalink

Kommentarer

Postat av: mamma o pappa

Ja Emma det får man. Det kvittar var i världen man befinner sig så får man känna så.Borta Bra Men Hemma Bäst.Tänk nu positivt och ta vara på dom veckor ni har kvar lev och ha roligt. KRAM MAMMA O PAPPA

2009-03-06 @ 11:28:44

Postat av: Emelies mamma

Hej Emma! Din känsla är inte alls konstig. Det är klart att man kan tycka, precis som du skriver, att allt bara borde kännas bra. Efter 52 dagar hemifrån så längtar du ju självklart hem efter alla nära och kära och hur konstigt det är låter, efter vardagen! Människan är märklig. Vi borde gå omkring helnöjda så som vi har det i vår vardag, alltid mat på bordet i våra fina hem, ett jobb att gå till och sjukvård när vi behöver det m.m. Men, kan vi aldrig tillåta oss att känna oss missnöjda och deppiga kan vi heller aldrig känna oss riktigt glada och nöjda, det hänger liksom ihop! Så kämpa på tjejen, gråt en skvätt om du känner för det och torka sedan tårarna och gå vidare. Snart är du hemma igen! Vi längtar och väntar på våra tjejer här hemma! Stor kram Sussi

2009-03-06 @ 11:29:13

Postat av: Emelie

Hej Emma! Klart du får känna så! Så brukar jag känna varje gång jag är hemifrån. tom när jag är på semester med familjen i en vecka. Jag förstår att det är ett paradis att leva i där nere men om man tänker efter så är det ju så mycket man saknar hemma som du säger.. och det går ju verkligen inte komma ifrån hur "bra" man än är på att vara ute och backpacka.. men du, du är bra mycket duktigare än mig på att bita ihop.... jag kommer ju inte ens iväg för att jag VET att jag känner så typ direkt. jag hade aldrig pallat! men du nu får jag avsluta för jag har brottom måste duscha och iväg! men JAG väntar på dej här hemma det ska du veta. och med all sannolikhet så gör nog alla dina andra underbara vänner också det!!! ha det nu bra emma och bit ihop den sista månaden!! puss o kram

2009-03-06 @ 17:50:05

Postat av: jossa!!

men älskade emma.. man måste få ha känslor de e de livet går ut på..vi skanar å väntar på dig här hemma..har varit grymt jobbigt att va ifrån dig så länge.. men vi har ju fixat det bra... å du har ju fått uppleva saker som en annan bara drömmer om.. du ska va stolt över dig.. för jag är nog den stoltaste syster som finns som har dig..är glad att du har fått göra denna resa!!nu har du bara några veckor kvar du vet ju vad som väntar på dig här hemma!!kommer kramas i timmar.. å siri å casper saknar sin moster...kommer ju å möter dig i malmö.. emma vi ses den 31!!!!ÄLSKAR DIG ÄLSKAR DIG ÄLSKAR DIG ÄLSKAR DIG i massor!!!!!!!!!!!!!!

2009-03-06 @ 18:52:10

Postat av: Magdis

Hej Emma!

Härligt att du delar med dig av dina känslor! Jag känner igen mig när jag var i USA som utbytesstudent när jag var i din ålder. Jag hade sett highschool-filmer och trodde liksom att livet var toppen "over there", men nej - det var inte som i en film, allt var så vanligt, och ack så jag längtade hem. Men vad mycket jag lärde mig, och vad jag kan se tillbaks och vara glad idag att jag gjorde den där resan. Jag är säker på, att trots hemlängtan, så är det värt allt du kommer att ha nytta och glädje av från den här resan, alla människor du har lärt känna, och framför allt resorna tillbaks sen - i dina minnen.

Kram/Magdalena

2009-03-06 @ 21:30:18

Postat av: Emelie

vi har alltid varandra Emsi <3

2009-03-08 @ 12:37:25
URL: http://emeliereser.blogg.se/

Postat av: Johanna

hej! så kände jag med när jag var ute och reste, även om man hade det toppen så längtade man hem, men försök att njut av stunden, för tiden går fortare än man tror och vips så är man hemma igen!!

kram

2009-03-08 @ 12:46:15
URL: http://materialgirl.webblogg.se/

Postat av: Susanne

Emmison det är ur sådana här våndor man växer! Man skulle kunna välja den enkla vägen o ge upp för sina jobbiga känslor och åka hem(en del gör det, men sen då?...)men väljer man att följa de bra dagarna så vinner dom och även du då du blir starkare av att ha "härdat ut". Jag är ju ett levande exempel på att överleva en sån här situation! Den har stärkt mig enormt och jag lovar dig att än i dag ca 14 år senare har jag fortfarande nytta av den känslofighten. "Hur ska man kunna uppskatta och veta vad lycka är om man aldrig får va olycklig?" det är dagens tanke...till dig! Du fixar det här, det vet jag! Kram så ses och hörs vi snart. Love ya`,Sussie

2009-03-13 @ 11:31:10

Trackback