ett litet avsked.... ;) så här veckan innan man blir ett nervrak!
Det gick väl ungefär 1½ -2 månader tills vi äntligen träffades och det kändes jävligt bra! Jag spenderade ju en helg i Stockholm hemma hos Emelie och det funkade bra mellan mig och Emelie, det kändes absolut inte som det var första gången vi träffades. Klart att man var lite blyg och så till en början (och jag tar inte direkt för mig när jag är hemma hos någon), så det kändes ju inte helt avslappnat, men det kändes jävligt bra! Det var kul att träffa killarna också, dem var lättsamma och jag ser verkligen framemot att åka på mitt livs äventyr med dem!
Ja, det är mycket snack nu.. Nerverna har börjat göra sig påminda och jag har lite svårare att sova nu än förut.. Tiden är snart inne och det pirrar så satans mycket i magen när jag tänker på det!
Alltså, när det blir måndag nästa gång, så sitter jag på tåget på väg mot Kastrup och Köpenhamn. Jag kommer böla som om tårar inte har ett slut och Jossa kommer finnas där och krama mig adjö! Det känns skönt att hon följer med mig, men GUD vad jobbigt det kommer vara att välja att ta stegen upp till Gatarna?! Ja, för det är ju jag som måste ta det steget... Usch, nu börjar jag snart böla... Men jag har valt detta själv och jag vet att det kommer bli kanon.. Men som sagt, jag är ju en liten mamma gris... ;) Jag förstår det inte själv riktigt...
En gång när jag var liten och hade sovit över hos min moster och ingifta morbror så hade allt gått skit bra. Jag hade väl gråtit lite innan jag somna, men sen gick allt bra och dagen efter skulle jag åka med Lasse till Ica Toppen , men så skulle vi bara inom och hämta min barnstol, så sa jag.. Jag vill vana här! =P Alltså ville jag inte alls åka ifrån mamma och pappa när jag såg dem......
Och om jag inte känner mig helt fel, så tror jag att jag kommer säga så till Jossa! Men, om jag inte har sagt det innan, så säger jag det nu över bloggen!
Min underbara familj och mina fantastiska vänner, jag älskar er över allt annat och jag vill verkligen göra denna resan, dels för att få uppleva fantastiska saker, men också för att bli en jävligt mer intressant person som inte bara sitter hemma och degar i soffan, utan verkligen ger mig ut på äventyr och förhoppningsvis kommer jag lära känna mig lite bättre efter den resan och veta vad jag vill med mitt liv och min framtid! Men, jag hoppas och ber verkligen att vi kommer ses igen i April när jag kommer hem igen! =P Då ska jag krama ihjäl er, eller näst intill! :)
jag hoppas av hela mitt hjärta att du får den underbaraste resan i ditt liv. för de är du värd.. mer än någon annan...och jag vet att du kommer få de.. men hur ska jag klara mig.. du e ju hos mig nästintill 24 timmar om dygnet..bara tanken på att jag inte kan ringa och säga.. jag e själv ikväll vill du komma och titta på tvm.m de gör mig ledsen...eller bara veta att du hänger med på allt...men jag älskar dig..hoppas ni får en bra resa, de e allt,och att inget händer som inte e planerat..vi älskar dig emma!
å, det kommer bli så himla bra Emma!! jag är säker på det! Vi kommer ha hur kul som helst och uppleva saker vi aldrig trodde att vi skulle vara med om! Vi kommer utvecklas och komma hem som nya människor eller iaf människor med nya tankesätt och många nya erfarenheter! En vecka kvar, galet!!!
